Ondska en onsdag...eller en fredag

Vissa människor har en makalös förmåga att med små, små medel lyckas förstöra det bästa av humör. Inte för att jag var på ett direkt strålande humör idag men ändå...var ju hyfsat glad...tills rövkuksgubben från helvetet ringde. Bengt. En komplett idiot. Förstår inte hur han bär sig åt. Ingen, verkligen ingen, på mitt jobb tycker att han är det minsta sympatiskt. Kort i tonen, presenterar sig inte i telefon, konstant dryg och tror att alla ska släppa allt dom har bara för att vara honom till lags. Och det konstiga är att hans bror är supertrevlig, hans son är trevlig, alla hans anställda är trevliga. Men hans dotter är ett riktigt äckel. Hon verkar ha fått alla dåliga spermierna från gubbjävulen... Men skit samma. Jag hatar Bengt i alla fall. Jättemycket. Jag brukar verkligen inte använda ordet "hat" för det är så starkt men kan inte hitta nåt annat som passar. Avsky är för klent. Förra fredagen när han kom in på mitt jobb och domderade som bäst brast det nästan för mig. Jag fick ett sånt oerhört sug att sätta en penna i halsen på honom så jag var tvungen att gå därifrån. Hade jag stått kvar så hade jag nog gjort det. På riktigt alltså. En lite läskig känsla. Men ändå befriande på nåt sätt. Kanske. Blev nästan lite rädd för mig själv. Jag är tuff och farlig haha!! Fast skitsnäll. Hur fan det nu går ihop...