Vi börjar med att tänka tillbaka på dåren Screamin´ Jay Hawkins. Tack för all din galenskap och din fantastiska musik med tillhörande knastexter. All hail Screamin´ Jay!!
Då ska vi se.
De gångna dagarnas betraktelser och dylikt:
Kommer aldrig begripa mig på min farsa. Tror inte det finns någon som kan få mig att koka av ilska och frustration som han. Jag vill bara spänna mina armar tills dom spricker, så arg kan jag bli på honom. Han kommer för alltid vara ett mysterium för mig. Ibland undrar jag om vi ens är släkt.
Mastodon på Metaltown var makalöst bra. Imponeras av dynamiken i det dom gör.
Hårdocksbrudar är ett oerhört mystiskt släkte. När man sett det ena raset efter det andra (behå+nätbrynja+ofördelaktig fysik=dåligt) så kan det helt plötsligt komma en skitsnygg tjej. Arm i arm med en dekad, lönnfet, tunnhårigfastjagvillinteklippmigändå-typ. Jag står förbryllad.
Hoppa från Göta Älv-bron är uppenbarligen väldigt dåligt. Stackars sate...
Har börjat kolla på Sopranos. Första säsongen. 7 år efter typ. Men mycket positivt överraskad. Trodde det var en hype utan dess like. Jag är glad att jag hade fel.
Jogga är pisstråkigt. Funderar på att börja med " Hopping" igen. Fast då får man inget flås. Och grannarna blir sura.
Om jag får välja hur jag ska dö så väljer jag heroinöverdos. Tror jag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar